to kill a mockingbird

Lite pissed off, som en snygg punktjej uttryckte det som.

Jag blir faktiskt lite pissed off bara av att tänka på vissa grejer.
För mig kommer ofta reaktionen i efterhand, när jag fått lite tid att tänka igenom vad som hänt eller sagts.

Jag förbereder mig för att vara en jobbig och grinig kund imorgon när jag ska försöka få tillbaka min trasiga mp3-spelare, som verkar ha tagits gisslan av företaget som skulle laga den.
Det var 6 veckor sen jag skickade in den. Hör jag inte av dem imorrn, efter att ha fått ett löfte förra veckan om att få den denna veckan, så hör jag av mig igen.
Förra gången jag talat med dem skakade och darrade jag av ilska och rättvisekänslor..över min lilla tekniska pryl bara. Men också över att jag ens var i den situationen, jag vill inte vara grinig och kall och hård och sätta ultimatum där jag nämner Allmänna reklamationsnämnden och lagar hit och lagar dit. Speciellt när det bara rör en liten mp3-spelare. Jag sitter inte i fängelse i ett främmande land utan möjlighet till rättegång eller kontakt med omvärlden. Det finns det andra som gör istället.

Något annat: människor som verkar anta och förutsätta att de vet vad jag tänker, tror och känner gör mig irriterad. För deras beteende mot mig blir alltså ibland en aning obegripligt då de inte hört sig för, frågat mig vad som är grejen egentligen.. Jag får istället analysera och själv anta vad som försigått i deras huvuden, och till slut kanske det ändå blir jag som får ta upp en fråga som från början inte ens var en fråga.
Jag gillar kort sagt inte när människor tror att de känner mig. Speciellt när de inte gör det.

(Förresten gillar jag inte när folk ljuger heller. Eller när de kommer med våldsamt genomskinliga ursäkter...
Också där gäller att Säga Vad Som Är Grejen. Ibland tror jag att ärlighet varar längst och är det bästa. I alla lägen. (ibland inte.) )

Übrigens: idag har jag nästan gjort något förbjudet. Som man kanske inte får göra och helst inte tala om, om man som jag hävdar att man älskar litteratur och ser ett ibland ovärderligt värde i vissa böcker.
Och med ett fnys hävdar att man aldrig skulle köpa en bok i en kiosk.
(Jag är en boksnobb. Är jag den enda?)
Så - jag köpte alltså en av GT:s bok-erbjudanden. Som man "får" om man köper en kvällstidning, som ingår i deras kampanj eller vad det är, att ge "den vanlige Svensson" möjlighet att läsa "de äkta klassikerna"!
Men det var Harper Lees 'To kill a mockingbird'. Och jag har letat efter den! Jag hittar den inte på svenska nånstans. Senast igår tittade jag på Adlibris.
Och idag på Pressbyrån, står den där och lutar sig mot "Charlotte Perrelli: Hur jag gick ner 8 kg på 3 månader!".
Jag handlade lite mat.
Och sen: jag grabbade tag i den gröna inplastade boken som för just denna kampanjen blivit enhetligt nydesignad med alla andra "klassiker".
Men jag tog inte kvällstidningen! Aldrig i mitt liv! Bara boken.
Det var bara boken jag ville ha. Nu ska jag avkläda den sitt gröna omslag och låtsas som om jag absolut inte vet vart den kommer ifrån. Expressen eller GT har aldrig haft med den att göra...