i'd rather dance than talk with you

Hela veckan är ju fullkomligt galen.. Den var det från början, men har blivit det ännu mer pga dessa två:
Real life size. Det är coolt faktiskt.

Jag inser - och gjorde det ytterligare en gång idag - att jag inte är gjord för, inte bör och inte ska jobba 8-17 måndag-fredag. Den jobb- och vardagsrutinen är inte för mig. Jag känner mig så instängd. Redan nu när jag bara jobbar tre dagar i veckan och har gott om tid på mig för annat, så känns det som dagarna bara rinner ifrån mig.
Jag är jättestressad från tid till tid, och är otålig över saker - jag kan inte vänta på sådant som jag vet ska hända, och jag vill bara påskynda.

Så idag blev det alltså tydligt för mig igen.

Jag kan ta rast när jag vill, och vid kvart i fyra gjorde jag det.
Hämtade V - som skulle köpa en liten dammsugare i Kållered - vid Mölndals station.
Var borta i en timme och fick visserligen bara träffa V en väldigt kort stund, men vi fick säga hej, jag fick lite energi för ytterligare en stund på jobbet och V fick skjuts fram och tillbaka från spårvagnen.
I allmänhet är jag inte för 8 timmars arbetsdag, men med flextid, fria raster och eget ansvar över sina åtta timmar så är det helt okej.

Men framöver vill jag ju härska över tiden helt själv helst!

(Jag ber lite om ursäkt för den något mystiska emo-indie-rubriken, men den länkar till en bra låt med ett bra band som har gjort andra bra låtar. Därför.
Att jag har en förkärlek för mystiska emo-indie-budskap från min tid som tonåring och som jag gärna stal från låtar är en annan historia... Allt är alltid öppet för tolkningar.)