icke förnöjsamhet

Bland annat. I hyllan.

Typiskt jättetråkig dag. Jätteslö. Jag kan inte ta mig för nånting. Har redan hunnit med en liten tupplur trots att jag gick upp vid elva.
Min chef/kompis (jag vet aldrig i vilket fack jag ska lägga honom) ringde just, frågade vad jag gjorde en sån här fin dag. Jag satt och åt lite lunchmacka just då, så det kunde jag svara att jag gjorde. Men hans "fina dag"-fråga gav mig ändå lite dåligt samvete.
Ja det är en ganska fin dag idag va?
Pust.

En nödvändig inventering i skafferiskåpet visade att jag har inneboende. Jag använder inte mjöl och andra pulver-varor särskilt ofta, så några andra hade tagit dem i besittning. Det blev till att kasta, och sen dammsuga skåpet också - för där kröp ett par tre omkring som världens naturligaste sak. Krypen!
Någon tvingade mig en gång för länge sen att köpa en hel påse kokos när vi skulle göra kokosbollar, så förutom kryp och damm låg där också kokosflingor i små drivor. Påsen hade öppnats och aldrig tillslutits uppenbarligen.
Jag gillar inte ens kokos.

Sedan jag kom hem från resan har jag återupptäckt att jag har ju massa filmer och många bra serier att titta på. De bara står och väntar på mig i hyllan och ligger i datorn.
Men frågan är väl om ens de kan rädda mig idag.
Och när jag gjort kaffe på morgonen somnar jag ifrån det så att jag måste värma det i micron sen. Inte kaffe-vett-och-etikett!
Men det är slöhet i hela min kropp. Och jag är fullständigt osammanhängande.
Jag har ju rabarber och potatis i kylen så det kanske blir till att fixa nåt slags matlagning innan några kryp hittar dit också.
Rabarber och potatis - vad kan det bli tillsammans? Rabatis-gratäng?

happiness is just a chemical

Stephin

Nutid:
En har vart på konsert med Magnetic Fields. En gillar sitta-ner-konserter. En gillar att slippa ha öronproppar i eftersom musikerna förstår att ha vettig ljudnivå.
En gillar att ha sett M.F. - går inte av för hackor!


Dåtid;
år 2001:

Jag är hemma hos en kär bekant.
Det är första gången vi träffas och vi är i Örebro.
Jag har fått en blandskiva av honom och har fått upp ögonen för Magnetic Fields.
Självklart är det 'All my little words' som fångat mig.
Han sätter på '69 lovesongs' och vi lyssnar lite.
- Tycker du om det?
- Mm, det är jättebra, svarar jag. Jag vill köpa.
- Ehhm... du kan få den här, säger han och räcker mig skivan.
- Va? Men... den är ju din.
- Ja. Men du får den.

Det var nog första gången jag upplevde spontan generositet. Det kan låta konstigt, men just där och då verkade det som jag hade levt med planerad generositet hela livet.
Och - spontan glädje är den bästa glädjen. Jag tror att han visade mig det.

Alldeles för få omfamnar spontaniteten.
Allt för många lutar sig mot planering och struktur som om det skulle bära upp liv och värld, och som om motsatsen skulle få livet och världen att falla...

För ett tag sen träffade jag bekantingen igen. Försökte förklara hur mycket han betydde för mig då - med glädjen och allt det där... Men han bara sa något om New York och billigt kokain, och sen kollade vi på The Office. Inte samma sak längre. Inte 2001.
Jag borde förstå att inte försöka fånga tiden på det där sättet...

Men, vissa människor behöver man bara tänka på för att bli lugn och glad till sinnet.
Han är trots allt en av dem.

Och då förstår man att man inte är en ö.

Alternativt, då förstår en att en inte är en ö.
(eftersom jag förstått att man inte ska skriva man längre, utan en.)

16,5 miljoners

För 16,5 miljoner (minst) får man tornlägenheten i Hasselbladska Huset vid vattnet, bredvid Göteborgsoperan, i Göteborg. 8 rum och 340 kvm.
Det är betydligt mycket större än det hus vi - en sexpersonsfamilj - bodde i när jag var yngre.

Och jag kan inte låta bli att undra vem som kommer bo där... Troligen inte en barnfamilj.
Så vad ska de göra med all yta?

Jag har ibland en vurm för att hitta på ursäkter och luras, väldigt oskyldigt - ibland för att slippa skämmas och slippa förklara mig. Klassiska vita lögner.
Nu bör jag förklara mig känner jag - jag ljuger inte eller lurar folk jag känner såklart, i vardagliga vanliga situationer. Det kan vara folk jag inte känner - som häromsistens när jag skulle komma undan en försenad bokinlämning till biblioteket men slippa betala för den. Oskyldigt. Lite fina övertygande ursäkter helt enkelt... Jag är rätt bra på dem.
Och vurmen ligger i att jag njuter lite av det.

Men idag, när jag skulle boka en visning till tornlägenheten i Hasselbladska Huset kunde jag inte fara med osanning. Jag var tvungen att säga som det var - "jag kan inte betala 16,5 miljoner för en lägenhet. Det är inte därför jag skulle vilja komma på en visning...".
Mäklaren skulle ju ha sett det på mig! Jag har inte miljonär skrivet över mig. Och jag skulle ha svårt att upprätthålla masken med rak rygg.
Så jag sa som det var. Min pappa har haft kontoret däruppe. När Hasselblad bodde i huset, då satt min pappa däruppe. Jag skulle vilja se hur de har gjort om rummen nu. Och känna lite Hasselblads-anda från förr. "Får jag komma och titta?"

Mäklaren hade ett par dagar kvar innan semestern och verkade vilja tänka så lite som möjligt på visningar... Så hon bad mig återkomma imorgon med avslutet "vi ska nog kunna fixa nånting".


Bloggkartan.se Olskroken

prenumerera mera

Idag har jag köpt böcker igen.
Prenumerationer och bok-köp över internet - en djupt rotad besatthet jag har.
När jag kom hem låg fyra nya tidningar från mina prenumerationer och bara väntade på mig. Och dagen därpå singlade en t-shirt ner i postluckan, ännu en prenumeration.

Program som borde komma tillbaka på TV:
. Kryzz
. Hur gör djur? (det får väl finnas inom ramen för någon söndagsunderhållning som Söndagsöppet eller nåt då, men det är bara djur-frågeleken jag vill åt)

Hugo Toll säger:
"För en god sömn fordras alltså först och främst att man håller sig frisk och sund till kropp och själ. Ett godt samvete är den bästa hufvudkudden." (anno 1913)

Imorgon måste jag bryta min nya vana att vakna klockan två på eftermiddagen, och gå upp i vanlig arbetartid - klockan sju.

hej monkey

Så här långhårig kan man vara när man kommer hem från utlandet efter sex veckor. Tröttheten kommer på köpet.

Utan någon som helst urskiljningsförmåga blev jag vild på Ica idag och köpte på mig det jag saknat när jag varit borta. Jag har inte handlat för så mycket vid ett och samma tillfälle sen jag flyttade in i min lägenhet.
Ingen tid att spilla - och jag kokar upp färskpasta och blandar med lite färdigsås. Man kan tro att det ska vara fint och smakfullt när man nu får äta vad man vill. Men jag är nog mest lycklig över att kunna få min mat snabbt och laga den själv. Sen sliter jag upp plasten på gurkan och sitter och tuggar på halva innan jag tar mig en hel o-uppskuren tomat. Sen känner jag mig färdig och mätt.
Det är primat-känsla över mig idag.