torka

Det är dags nu.
Det är hög tid.
Hög tid att fixa sig alternativa vardagliga transportmedel om man bor i Göteborg.
Denna veckan är det handbollscup, och om inte alltför många dagar börjar Gothia Cup.

Jag tycker jättebra om Gothia Cup. Jag är hemskt imponerad av hur de lyckas rodda ett sånt stort event. Hur de har lyckats hålla på så länge och hur glädje och spänning sprids och vibrerar bland alla unga fotbollsspelare. Det måste vara jätteroligt att få åka hit.

Men, jag vill inte åka spårvagn med dem.
De är svettiga, de är gapiga och de är många. Väldigt många.

Så det är dags för mig att fixa min cykel.

Till exempel sådant har kunnat pocka på i tankarna idag när jobbet har varit lugnt. Sånt som behöver göras. Inom kort.
För jobbet var kolugnt. Som om alla sprungit ut i solen igen och skitit i sina jobb.
Nej förresten, ett par samtal har jag fått. Från samma person.
(Det här börjar mer och mer bli en minut-till-minut-blogg. Jäklarns!)

Annat jag tänkt på är hur det gick till när jag gick från att vara en inbiten Birkenstock-böna till en hängiven flipfloppare.
Jag har aldrig kunnat gå i flipflop. Mina fötter har alltid hatat flipflop.
Jag vet inte vad Ebba von Sydow eller Sofi Fahrman säger om varken Birkenstock eller flipflops, men mina fötter har helt klart ett par nya favoriter.


Förslag på sysselsättningar mottages hjärtligt