en lång, en kort

Det börjar med att jag vaknar 8.49. Mitt tåg gick 8.42.
Det är till att bli klarvaken jäkligt fort, och att betala 844 kr för en ny biljett.

Jag är uppfylld och i tankarna kring Dark Knight som jag såg igår kväll.
Det är omöjligt att i samband med detta inte ägna Heath Ledger några extra tankar.
Det leder också till tankar på varför vissa måste dö så tidigt.
Men inga existensiella funderingar eller förklaringar här. Inte heller tänker jag skriva att det är orättvist. Att hävda att något som redan inträffat och är oåterkalleligt är orättvist, är som att lägga fälleben för sörjandet.
Men, det är sorgligt.

På tåget är jag varm och uppe i varv. Jag har överflödig energi att göra av med och skulle mest vilja springa mig trött. Men jag måste sitta stilla på ett tåg i drygt tre timmar. Så energin mest ligger där och pyr, bubblar. Gör mig närvarande och med i varje stund. Jag tänker tusen tankar i sekunden. Ser allt. Hör allt. Lyssnar bara på musiken som är högljudd och skrikig. Uppmärksammar allt - tågvärdens smala uppenbarelse och hans platta lilla rumpa, hur han omsorgsfullt gör hål i allas biljetter. Han är inte snabb, och inte slarvig. Han ser sig omkring, tar sin tid, säger tack, och sen går han vidare.
Ser killen snett mittemot mig som solat för länge med solglasögonen på, hur han hämtar gratiskaffe längst bort i vagnen. Man får det om man åker 1a klass.
Jag vill också utnyttja gratiserbjudandet. Trots min överskottsenergi.

Och så fortsätter det.
När jag kommer fram till Centralen i Stockholm är jag jättetrött.

Senare träffar jag en fin ung man iklädd svart kavaj och 60kronors-skor från Kina.
Det har varit många fina möten de senaste dagarna. Bra. Lite vänliga själar behövs.