se, en gamling

Jag vaknar helt kallsvettig med byxor och tjock tröja och strumpor på. Det är något som inte är helt okej... Jag skulle ju bara läsa en liten stund.
Klockan är kvart i tolv och jag kom hem från jobbet klockan sex.
Jag har drömt konstiga drömmar som jag inte minns nu men som ligger kvar i bakhuvudet som en hinna. Det är något som inte är som det ska.


Trots följande glädjeämnen:

+ fotona från Peru är hämtade. De var nästan tunga att bära hem, det är flera hundra stycken, och jag konstaterar att en 150kronors-analog-kamera från nån-gång-90-tal inte är så hett, tar inte så bra bilder, kanske borde kastas i papperskorgen.
Digitalkameran, tack. Du är förlåten för dina tillkortakommanden, jag gillar dig igen.

+ imorgon får jag min cykel!!! Ny! Fräsch! Härlig! ...Lila...!

+ gammalt par jag går förbi vid en fastighet medan jag jobbar:
"Du... Tore, jag sätter mig här på trappen för annars kommer inte jag upp".
Med knarr-rösten, med det vita håret page-långt (faktiskt!) och ett litet hårspänne vid örat, mannen med rutig skjorta och sen när jag träffar dem igen säger han ursäktande: "jag... har börjat se så dåligt på senare år".
De bedårande gamlingarna. Mina bedårande gamlingar. Jag vill samla de i ett stort rum och bjuda på kaffe och kaka och bara sitta och prata, och sen ta en kaffetår och doppa en kaka till. Kanske en finsk pinne.
De allra flesta gamlingar jag träffat är goda, snälla, omtänksamma. Eller så har jag bara förträngt de bittra, snäsiga, egocentriska, jävliga. Lika bra det.
Jag har länge känt nu att jag trivs allra bäst att umgås med äldre människor. Det är ett lugn i det som aldrig fås med jämnåriga, eller ens nån som är under 40... 50?

"I min själ är jag en gubbe", som min vän sa.
'Gumma' för min del då. Eller kanske är jag mer av en 'tant'...